Natten mellan fredag och lördag var den första natten vår kissekatt fick sova med oss, i vår säng, håra ner våra lakan och förvandla min näsa till en rinnande snorkran. Mysigt så. Det gick ok. Katten var nöjd i alla fall och uppförde sig dessutom riktigt bra.
Nu har hon dessutom fått för sig att hon alltid ska få sova med oss, och står därför utanför vår sängkammardörr och jamar tills någon, läs jag, stiger upp och ger henne lite uppmärksamhet. Och att sova i fotänden av sängen är ju en omöjlighet! På mig, bredvid mig eller nästintill under mig är de bästa sovplatserna. Kim duger i nödfall ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar