Nu närmar sig volontärresan med stora steg. På lördag åker vi ner till Helsingfors och på söndag bär det av mot Ghana. Nervositeten har nästan släppt lite på något konstigt sätt. I början av sommaren fick jag alltid en klump av oro/spänning i magen före jag skulle börja sova, när tankarna yr på som mest. Nu har jag mera en känsla av iver och förväntan. Såklart jag ännu är nervös, konstigt nog mest över resan dit och det värsta av allt; att säga hejdå till nära och kära.. Fast det bara är för några veckor, men alltid är det svårt att lämna tryggheten för en tid. Sen när vi väl är i Accra så tror jag att allt löser sig. Jag, Sara & Pauliina har varandra - då fixar sig allt. Jag litar på att värdfamiljen kommer att ta väl hand om oss, och jag förväntar mig inget. Tror det är bäst så.
Jag har fått inköpt det mesta, myggnät, rinkka, ny telefon, doftfri myggspray, mediciner, solkräm, power bank, passande kläder, fiberhanddukar mm. Visumet är fixat. Alla papper är ut printade, räkningar betalda och håret är klippt axel långt. Ja, ganska redo är jag iallafall.
 |
| -En av dem som jag kommer sakna mest- |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar