Är det inte på något sätt märkvärdigt hur man alltid vill ha mera saker, fast man redan har i överflöd. Julen är på intåg, och lusten efter någon julklapp växer. I år är min önskelista kort; jag behöver ingenting. Jag vill ha en lugn julhelg, fira med familjen, äta god mat, inte må halvt dåligt över att se hur vissa (speciellt barn) får saker som en annan bara kan drömma om. Klädskrubbarna går knappt fast, köksskåpen är fullproppade med apparater, tillbehör och bortglömda muffinsformar. Godsaker i mängd och massor. Varför ska det vara så? Varför kan inte julen bara vara en helg, när man tänker lite extra på varandra. Kommer ihåg varandra. Äter tillsammans, utan att det behöver vara minst 15 olika sorter att välja mellan.
Visst är det roligt att få saker, kanske just de saker man själv inte vill köpa eftersom man egentligen inte behöver dem, men de skulle bara vara roligt att ha. Jag är inte bättre än någon annan, visst finns det vissa saker jag önskar att jag hade, men varför skulle jag plötsligt behöva få dessa saker under en kväll. Varför inte drömma om en hushållsassistent ett tag till, kanske önska den som examenspresent någon gång om jag blir färdig från skolan. Ett armband skulle också sitta fint, kanske jag unnar mej själv det efter att ha gjort något jag är riktigt nöjd över. För vad har jag gjort, så jag plötsligt en kväll skulle vara värd dessa saker? Är det inte roligare att få dela upp glädjen, och uppskatta sakerna när man väl tycker sig vara förtjänt dem? Tänk vilka upplevelser man kunde få uppleva, och ha råd med, om man inte en gång om året slösar en hel del pengar på halvt onödiga presenter. Eller varför inte skänka en slant till välgörenhet istället? Detta är dock bara mina tankar, och alla får ju göra som dom vill.
Visst har jag själv också köpt julklappar åt min familj, men jag har försökt att hålla mig till en rimlig budget, och frågat om det är någonting jag kan köpa som de behöver. Kim och jag har kommit överens om att vi inte har några julklappar åt vandra i år, vi har allt vi behöver.
Barn ska få julklappar, det tycker till och med jag. Men klappar för flera hundra €? Behöver barnen det? Saker som är roliga en vecka, och sedan bara är en i mängden. Att ge julklappar till föräldrar och syskon tycker jag att är trevligt, men gåvorna behöver ju inte ha ett så högt pengavärde. Att få hembakade kex och ett kort som någon har tagit sig tid att pyssla ihop, betyder för mig mycket mera än en dyr pryl.
Jag är inte bitter, jag vill bara att julen ska vara en glädjens helg fast tomten inte har julklapps säcken full.
